Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Litteratur’

#biografi #mylife #gunnarthorell

Read Full Post »

Piazzola, Oblivion

▶️ Titta på reelen https://www.facebook.com/share/r/ZSME8xm9BtnFWXF4/

Read Full Post »

#truthtelling #narrative #berättarkonst

Berättelser kan ses ur ett kultur-evolutionärt perspektiv.
Det finns ett antal ursprungliga berättelser av typen urkunder (skapelsemyter, nedskrivna texter om ”vilka vi, människorna, är”, hur vi kom till. Vad vi ska uträtta, Toran, Bibeln, Koranen, Bhagavad-Gita, IChing, TaodeChing, grekiska tragedier, isländska sagor, osv ).
Från dessa har andra berättelser vuxit fram och överlevt – s.k klassiker.
Varför de blir minnesvärda är svårt att förklara.
En viss formgivning, bruksföremål, som kärl, koppar, grytor, slevar överlever årtusenden. Vissa verktyg tycks odödliga.
Dels för att de fortsätter att vara brukbara, dels för att vi ser det vackra i dem vilket har kopierats och förbättrats från generation till generation.
Antagligen förhåller det sig på liknande sätt med berättelser – att vissa teman fortsätter väcka ”mänskligt intresse”:
kärlek, förförelse, äventyr, förbrytelse, svek, förlåtelse, fejder, mord, krig och fred.. Den lille som besegrar den store. Det finns en litterat katalog inom oss..Ordspråk, embryon till berättelser, dikter, vittnesmål.
Stor litteratur kan möjligen ses som intressant utveckling av det som en gång funnits i ”urkunder”.

(mer…)

Read Full Post »

Läser Jan Myrdals, Ett Andra Anstånd.
Han är utan tvekan en sällsynt receptiv, begåvad intellektuell – har följt mig genom livet med sina böcker, artiklar och tal.
Framför allt uppskattar jag hans självständighet i förhållande till allmänna opinionen i Sverige.
I den här boken lyckas han genom berättelser från barndom, ungdom och om sin kommande död, förklara vad som ligger bakom den suveränt oberoende positionen.
Fattar också varför somliga har så svårt för JM. Den överlägsna begåvningen, den privilegierade bakgrunden kombinerat med en nördig självupptagenhet sätter oss/läsarna på en del prov.
När vi orkat med detta är utdelningen god!!
Han väcker ens intresse för att förstå världen och mänskligheten igen! – dvs oavsett vad JM själv säger, oavsett vad vi anser oss veta. Han förmedlar med sitt exempel en passion för själva sökandet, borrandet efter sanning. ”Skala av löken”, lagren av självbedrägeri, som han uttrycker det.
Det är mäktigt!
En sak som är tänkvärd, som JM indirekt belyser i den här boken, är det experimenterande med kärlek och relationer, som satte igång på trettiotalet och som hängt med in i vår tid (LBHTQ-rörelsen med sina nu 70 olika kön)
(När är det dags att fundera på vad attraktion och trohet mellan de två könen haft, och har, för ”kultur-evolutionär, civilisatorisk betydelse”?)

(mer…)

Read Full Post »

AUDIO: Moesta et Errabunda. (Översatt, Dan Andersson)

MOESTA ET ERRABUNDA Charles Baudelaire

O älskade säg, om ditt hjärta ej stundom har flytt
långt bort från det mulnande hav och den orena stad?
Till hav som är klarare blått och så jungfruligt nytt
att dess skum är ett ljusets och renhetens bländande bad —
dit, älskade säg, om ditt hjärta ej stundom har flytt?

Blott havet det vida kan läka de kvalfyllda bröst.
Vems ande har låtit dess rosslande vågsånger bli —
tätt följda av vindarnas milda, harpklingande röst —
åt hjärtat en sällsam och bävande vaggmelodi?
Blott havet det vida kan läka det kvalfyllda bröst

(mer…)

Read Full Post »

I sin ursprungsform ger de stora världsreligionerna anvisning om ett mer civiliserat sätt att leva. Helighet är att i sin livstid söka vara ”fulländad” och förmå leva enligt en jämförelsevis högre moral. 

Skenhelighet kan jämföras med  predatorers camouflage i naturen, och uppstår så småningom, genom kulturell evolution. Närmare bestämt genom  vidareutveckling och institutionalisering av religion och dess maktpolitiska sida. 

(mer…)

Read Full Post »

RIP

Det har varit en märklig läsupplevelse, att följa Lars’ ändlösa, inre monolog sönderbruten av  genial gallimatias, blixtrande aforismer, skvaller, reflexioner om att dö, omväxlande med kärleksfullt iakttagande av sina barn,  uppräkningar av åldrandets krämpor.

Lars har  varit vår mest färgstarka representant för det postmoderna tillståndet. Hans dagböcker illustrerar triumf och tillkortakommande.  Den mest omtyckta refrängen efter starka påståenden och värdeomdömen är ett sympatiskt, ”jag vet inte!”

(mer…)

Read Full Post »

Försummat mästerverk!

”Nätter utan Sömn”, av Elizabeth Hardwick.
Har inte njutit så mycket av att läsa sen jag fick tag i Peter Handkes ”Mitt år i Ingemansbukten”.
Elizabeth har ett liknande berättargrepp men för en tidsperiod av Trettio år!
Det vill säga, ingen ”handling”, ingen kronologi, snarare en sorts prosadikt – om ”människorna i mitt liv”.
Rapsodiskt, utan begriplig ordning som när man ligger sömnlös och låter tankarna vandra.

(mer…)

Read Full Post »

Egotopia

Tillvaron i Egotopia kretsar runt behovet av revansch. Grundtanken är att egot växer i styrka genom att redan det lilla barnen ikläds säkerhetsutrustning  som astronauter eller djuphavsdykare.

Sexåringar övertalas att gå kurser i Sanskrit, dansa Svansjön, måla i olja.
Frukten av  ambitionerna skördas i tonåren genom att den unge  kan utbrista i ihåliga gapskratt.
Indelningen av befolkningen är i  vinnare/förlorare.
De sistnämnda talar med kväkande röster som ankor, duvor eller grodor. De bor i vidunder till hyreshus vars decimeter tjocka väggar  innehåller eksem-framkallande ostprotein.
Strålning från material och lågfrekvent brus från ventilationssystem kan driva  nötboskap till panik.

(mer…)

Read Full Post »

Camille Paglia är numera  också känd bland  svenska  feminister och kulturkritiker, men är fortfarande inte så mycket läst trots sin vassa  kulturkritik  – t .ex. i Sexual Personae eller i Sex, Art and American Revolution.

Googlar man hennes namn  får man över 34.000 tusen träffar ( Doris Lessing 26.000 ) – många med artiklar och intervjuer.   Paglia är inte direkt blygsam,   säger sig vara den mest betydelsefulla och  kända kvinnliga skribenten  i  världen.  Kanske ett korn av sanning.

Frågan är varför hon har blivit så ”känd’  –   både hatad och uppskattad.   De som tycker illa om  Paglia befinner sig inom universiteten och känner sig som måltavla för hennes  humoristiska attacker mot  politisk korrekthet.

Enligt Camille har universitetseliten  kidnappat 60-talsupproret, gjort om dess  visioner till ett system för blekfet karriärism.  Deras vapen  är politiskt korrekthet  – en  mall som ger sken av progressivitet men   fungerar för att  oskadliggöra  spontanitet, inflytande underifrån.   Inspiration till politisk korrekthet  kommer från de  franska strukturalister ( Lacan, Derrida,  Foucault )   som Paglia kritiserar för  översitteri o oförmåga att kommunicera med olärda personer.   Hon kritiserar också  de militanta feministerna som har  fört  in  könshat och historielöshet i de kulturella medierna – till skada för   ”män och kvinnor av folket”.

Camille Paglia bygger sitt tänkande på sextiotalets revolutionära visioner.  De skapande andarna bland musiker,  poeter och filosofer från sextiotalet gick inte in i borgerlig karriär  utan mötte en  social  undergång,  för tidig död på grund av drogerna, provokationerna mot det bestående.
Henns stil och sätt att skriva är färgad av en italienskt, katolsk bakgrund. En retorik som uttrycker pessimism när det gäller könens förmåga till grundläggande förändring.

Paglias  paradgren är analysen av rockmusik, bildkonst, film och poesi.  Hon för fram en begreppskritik som gör det möjligt att förstå  varför perversion och  dekadens förekommer parallellt med  den rödkindade korrekthet och prydhet  som  trumpetas ut.  

Det disciplinerade samhället klarar sig inte utan dialog med  livsalstringens och dödens  råa krafter.  Manligt och kvinnligt  är   historiskt föränderliga tillstånd  –  men  kan aldrig komma att ingå i en lagstiftad fred.   Vi måste lära oss leva med och hantera konflikterna, provokationera från våra tilldragande – skrämmande motsida.

SWISH 070-7597006

Read Full Post »

Older Posts »