#biografi #mylife #gunnarthorell

Posted in Kunskapsteori, filosofi, Politiskt, tagged Litteratur on 21 juli, 2024| Leave a Comment »
Posted in Kunskapsteori, filosofi, Politiskt, tagged Litteratur, politik, Sverige on 3 november, 2021| Leave a Comment »
Läser Jan Myrdals, Ett Andra Anstånd.
Han är utan tvekan en sällsynt receptiv, begåvad intellektuell – har följt mig genom livet med sina böcker, artiklar och tal.
Framför allt uppskattar jag hans självständighet i förhållande till allmänna opinionen i Sverige.
I den här boken lyckas han genom berättelser från barndom, ungdom och om sin kommande död, förklara vad som ligger bakom den suveränt oberoende positionen.
Fattar också varför somliga har så svårt för JM. Den överlägsna begåvningen, den privilegierade bakgrunden kombinerat med en nördig självupptagenhet sätter oss/läsarna på en del prov.
När vi orkat med detta är utdelningen god!!
Han väcker ens intresse för att förstå världen och mänskligheten igen! – dvs oavsett vad JM själv säger, oavsett vad vi anser oss veta. Han förmedlar med sitt exempel en passion för själva sökandet, borrandet efter sanning. ”Skala av löken”, lagren av självbedrägeri, som han uttrycker det.
Det är mäktigt!
En sak som är tänkvärd, som JM indirekt belyser i den här boken, är det experimenterande med kärlek och relationer, som satte igång på trettiotalet och som hängt med in i vår tid (LBHTQ-rörelsen med sina nu 70 olika kön)
(När är det dags att fundera på vad attraktion och trohet mellan de två könen haft, och har, för ”kultur-evolutionär, civilisatorisk betydelse”?)
Posted in Politiskt, tagged Angel, Litteratur on 2 mars, 2021| Leave a Comment »
AUDIO: Moesta et Errabunda. (Översatt, Dan Andersson)
O älskade säg, om ditt hjärta ej stundom har flytt
långt bort från det mulnande hav och den orena stad?
Till hav som är klarare blått och så jungfruligt nytt
att dess skum är ett ljusets och renhetens bländande bad —
dit, älskade säg, om ditt hjärta ej stundom har flytt?
Blott havet det vida kan läka de kvalfyllda bröst.
Vems ande har låtit dess rosslande vågsånger bli —
tätt följda av vindarnas milda, harpklingande röst —
åt hjärtat en sällsam och bävande vaggmelodi?
Blott havet det vida kan läka det kvalfyllda bröst
Posted in Litteratur, Politiskt, Religion, tagged Filosofi, fraud, Litteratur on 2 mars, 2021| Leave a Comment »
I sin ursprungsform ger de stora världsreligionerna anvisning om ett mer civiliserat sätt att leva. Helighet är att i sin livstid söka vara ”fulländad” och förmå leva enligt en jämförelsevis högre moral.
Skenhelighet kan jämföras med predatorers camouflage i naturen, och uppstår så småningom, genom kulturell evolution. Närmare bestämt genom vidareutveckling och institutionalisering av religion och dess maktpolitiska sida.
(mer…)Posted in Kunskapsteori, filosofi, Litteratur, tagged #dramatik, #Lars Norén, #RIP, Filosofi, Litteratur on 8 januari, 2021| Leave a Comment »
RIP
Det har varit en märklig läsupplevelse, att följa Lars’ ändlösa, inre monolog sönderbruten av genial gallimatias, blixtrande aforismer, skvaller, reflexioner om att dö, omväxlande med kärleksfullt iakttagande av sina barn, uppräkningar av åldrandets krämpor.
Lars har varit vår mest färgstarka representant för det postmoderna tillståndet. Hans dagböcker illustrerar triumf och tillkortakommande. Den mest omtyckta refrängen efter starka påståenden och värdeomdömen är ett sympatiskt, ”jag vet inte!”
(mer…)Posted in Politiskt, tagged #dramatik, Litteratur on 23 november, 2020| Leave a Comment »
”Nätter utan Sömn”, av Elizabeth Hardwick.
Har inte njutit så mycket av att läsa sen jag fick tag i Peter Handkes ”Mitt år i Ingemansbukten”.
Elizabeth har ett liknande berättargrepp men för en tidsperiod av Trettio år!
Det vill säga, ingen ”handling”, ingen kronologi, snarare en sorts prosadikt – om ”människorna i mitt liv”.
Rapsodiskt, utan begriplig ordning som när man ligger sömnlös och låter tankarna vandra.
Posted in Politiskt, tagged Litteratur, Stoicism on 12 april, 2020| Leave a Comment »
Tillvaron i Egotopia kretsar runt behovet av revansch. Grundtanken är att egot växer i styrka genom att redan det lilla barnen ikläds säkerhetsutrustning som astronauter eller djuphavsdykare.
Sexåringar övertalas att gå kurser i Sanskrit, dansa Svansjön, måla i olja.
Frukten av ambitionerna skördas i tonåren genom att den unge kan utbrista i ihåliga gapskratt.
Indelningen av befolkningen är i vinnare/förlorare.
De sistnämnda talar med kväkande röster som ankor, duvor eller grodor. De bor i vidunder till hyreshus vars decimeter tjocka väggar innehåller eksem-framkallande ostprotein.
Strålning från material och lågfrekvent brus från ventilationssystem kan driva nötboskap till panik.
Posted in Kritik av feminism, männens rättigheter, Kunskapsteori, filosofi, Politiskt, tagged #antifeminism, Equality, Filosofi, kultur, Litteratur on 22 december, 2019| Leave a Comment »
Camille Paglia är numera också känd bland svenska feminister och kulturkritiker, men är fortfarande inte så mycket läst trots sin vassa kulturkritik – t .ex. i Sexual Personae eller i Sex, Art and American Revolution.
Googlar man hennes namn får man över 34.000 tusen träffar ( Doris Lessing 26.000 ) – många med artiklar och intervjuer. Paglia är inte direkt blygsam, säger sig vara den mest betydelsefulla och kända kvinnliga skribenten i världen. Kanske ett korn av sanning.
Frågan är varför hon har blivit så ”känd’ – både hatad och uppskattad. De som tycker illa om Paglia befinner sig inom universiteten och känner sig som måltavla för hennes humoristiska attacker mot politisk korrekthet.
Enligt Camille har universitetseliten kidnappat 60-talsupproret, gjort om dess visioner till ett system för blekfet karriärism. Deras vapen är politiskt korrekthet – en mall som ger sken av progressivitet men fungerar för att oskadliggöra spontanitet, inflytande underifrån. Inspiration till politisk korrekthet kommer från de franska strukturalister ( Lacan, Derrida, Foucault ) som Paglia kritiserar för översitteri o oförmåga att kommunicera med olärda personer. Hon kritiserar också de militanta feministerna som har fört in könshat och historielöshet i de kulturella medierna – till skada för ”män och kvinnor av folket”.
Camille Paglia bygger sitt tänkande på sextiotalets revolutionära visioner. De skapande andarna bland musiker, poeter och filosofer från sextiotalet gick inte in i borgerlig karriär utan mötte en social undergång, för tidig död på grund av drogerna, provokationerna mot det bestående.
Henns stil och sätt att skriva är färgad av en italienskt, katolsk bakgrund. En retorik som uttrycker pessimism när det gäller könens förmåga till grundläggande förändring.
Paglias paradgren är analysen av rockmusik, bildkonst, film och poesi. Hon för fram en begreppskritik som gör det möjligt att förstå varför perversion och dekadens förekommer parallellt med den rödkindade korrekthet och prydhet som trumpetas ut.
Det disciplinerade samhället klarar sig inte utan dialog med livsalstringens och dödens råa krafter. Manligt och kvinnligt är historiskt föränderliga tillstånd – men kan aldrig komma att ingå i en lagstiftad fred. Vi måste lära oss leva med och hantera konflikterna, provokationera från våra tilldragande – skrämmande motsida.
SWISH 070-7597006
